3:e advent – Om värme, värdighet och den tunna tråden vi kallar trygghet

Tre ljus brinner. Ljuset har blivit starkare, men mörkret utanför ligger kvar.
Advent handlar om väntan och hopp, men för många just nu handlar det också om oro.
Oro för räkningarna, för kylskåpet som gapar tomt, för sjukintyget som inte räcker till.

Matpriserna har stigit som en vinterstorm.
El, räntor och hyror har blivit dyrare.
Men tryggheten, den som ska bära när livet svajar, har blivit svagare.
Sjukförsäkringen och a-kassan, två av välfärdsstatens grundpelare, har förvandlats till ett lapptäcke där alldeles för många faller igenom.

Det här är inte en olycka.
Det är resultatet av politiska beslut.
En borgerlig politik som sedan 2006, genom budgetar har styrt riktningen i vårt land, oavsett vem som suttit i regeringen.
En politik som gjort samhället hårdare, orättvisorna djupare och klyftorna bredare.

Och ja, det är också en politik som en majoritet har röstat för.
Ofta i tron att den skulle skapa ordning, rättvisa och trygghet.
Men istället har den gjort vardagen svårare för vanliga människor.
Det mest sorgliga är att många av dem som drabbas hårdast är samma människor som burits med av myten om att det är någon annan som ställer till det för dem.
Att det är invandrare, bidragstagare eller fackföreningar som är problemet – när det i själva verket är just den politiken, den ideologin, som har dragit undan mattan under våra fötter.

Vi hör berättelserna varje vecka.
Människor som arbetat hela livet men nu tvingas välja mellan att betala elen eller köpa mat.
Människor som är sjuka men nekas ersättning, som bollas mellan myndigheter, som till slut ger upp.

Att vara sjuk är inte ett val.
Att bli arbetslös är inte ett brott.
Och att behöva trygghet är inget man ska skämmas för.

Det är ett fattigt samhälle som tror att man skapar drivkraft genom att ta ifrån människor deras värdighet.
Det är ett kallt samhälle som mäter människovärde i arbetsförmåga och kontoutdrag.

Tredje advent påminner oss om något annat. Tredje advent påminner om värme, omtanke och solidaritet.
Om att ingen ska behöva stå ensam i mörkret.
Att ljuset vi tänder inte bara ska lysa för oss själva, utan för alla som kämpar, väntar och försöker hålla ihop trots allt.

Så när det tredje ljuset brinner, tänk på dem som kämpar för att klara julen.
Tänk på dem som behöver tryggheten mest, och som förtjänar den fullt ut.
För välfärden är inte ett bidrag.
Det är ett löfte.
Ett löfte om att vi står tillsammans, också när livet vänder.