SD – en del av borgerligheten
Sverigedemokraterna är inte längre outsiders. De är borgerlighetens förlängda arm. Privatiseringar, skattesänkningar för de rikaste, nedmontering av välfärden. Det är verkligheten. Och det är vi alla som betalar.
Välfärden säljs ut. Sjukhus, skolor, omsorg. Allt blir en handelsvara. Pengar som borde gå till gemensamma resurser hamnar i privata aktieägares fickor. Skatterna sänks för de rika. Vanliga människor får stå kvar med tomma händer. Klyftorna växer. Tryggheten krymper.
Det är brutal ironi. Ett parti som byggde sin framgång på kritik mot eliten är nu en del av samma elit. De talar om ”vanligt folk”, men deras politik gynnar de som redan har makt och pengar. Deras tidigare extrema åsikter normaliseras. Gränserna för vad som är acceptabelt flyttas. Kritik tystas.
Hur kan ett parti som en gång utmålade sig som radikalt och nationalistiskt nu driva samma politik som de borgerliga de kritiserade? Svaret är enkelt: makt. För att bli relevanta måste man kompromissa. Men kompromissen med SD kostar oss. Välfärden säljs ut, skatterna sänks, klyftorna växer.
Vi ser konsekvenserna redan. Fler barn lämnas utan stöd i skolan. Äldre får mindre omsorg. Sjukvården kämpar med underfinansiering. Samtidigt får de rika mer, medan majoriteten får mindre. Det är inte slump. Det är ideologi.
SD är inte längre ett upprorsparti. De är en del av samma system de en gång kritiserade. Och vi är de som får stå med förlorade rättigheter, minskad trygghet och ökade klyftor. Om vi inte säger ifrån nu, riskerar vi en framtid där pengar och privilegier väger mer än solidaritet, trygghet och rättvisa.
Det är dags att vakna. Det är dags att välja. Ska vi acceptera att välfärden säljs ut? Att ojämlikheten växer? Eller ska vi stå upp för det som är vårt gemensamma? För trygghet, för rättvisa, för solidaritet. Kampen börjar nu.
