Statschef ska utses genom lag – inte genom samlag

Sverige kallar sig en modern demokrati – men vårt högsta ämbete ärvs fortfarande i blodslinjen. Statschefen tillsätts inte genom meriter, ansvar eller folkets vilja, utan genom en biologisk slump. Det är ovärdigt. Statschef ska utses genom lag, inte genom samlag.

”Det spelar ingen roll om vi har monarki eller republik – det fungerar ju bra som det är.”Så låter ofta motargumentet när man kritiserar arvsmonarkin. Men detta är inte neutralitet, det är kapitulation. Och det är farligt. För bakom den bekväma likgiltigheten döljer sig ett system som direkt motsäger vår egen grundlag.

I regeringsformen (1974, 1 kap §1) står tydligt: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Ändå står det i samma kapitel (§5): ”Konungen eller drottning som enligt successionsordningen innehar Sveriges tron är rikets statschef.” Det är inget annat än en demokratisk paradox. Vi säger att makten ska utgå från folket – men landets högsta ämbete är reserverat för en enda familj. Inte för kompetens. Inte för förtroende. Bara för blodslinjen.

Statschef ska utses genom lag, inte genom samlag. Punkt.

Att en av Sveriges viktigaste befattningar reducerats till ett lotteri i livmodern är ovärdigt en modern demokrati. Vår statschef tillsätts inte genom meriter, val eller ansvar – utan genom födsel. Detta är inte värdigt en nation som vill vara ett demokratiskt föredöme.

Och vad får vi i gengäld? En statschef som inte får tala politik. En representant som inte får representera. En kulissfigur utan ansvar, utan makt, utan krav. Historien är full av kungar som varit direkt olämpliga – genom klavertramp, pinsamma uttalanden eller ren likgiltighet.

Samtidigt är posten blockerad för 10 miljoner svenskar. Ingen kan söka jobbet. Ingen kan väljas. Ingen kan avsättas. Detta är inte demokrati – det är teater.

Visst, kunglig pompa och ståt kan dra turister. Men respekt? Knappast. I omvärlden ses vi snarare som ett land som älskar att tala om demokrati – men som samtidigt praktiserar feodalism. Vår statschef är ett vandrande museumsexemplar. Det väcker inte beundran – det väcker löje.

En modern demokrati kräver något helt annat. Svenskar ska själva välja sin statschef – och kunna avsätta den som misslyckas. Det är inte radikalt. Det är demokratins kärna.

Sverige förtjänar en statschef som valts för sitt omdöme, sin kompetens och sin förmåga att samla respekt. Inte någon som sitter på tronen bara för att rätt spermie en gång träffade rätt ägg.

Kungahuset är en propp i röret. Och det är hög tid att vi drar ut den.